აპურე (წყარმალუ)

ვიკიპედიაშე
აპურე

წყარმალუ აპურე წყარმალუ აპურე რუკას

დოხასიათაფა
სიგჷრძა 1,038 კმ
ღანჩოშ ფართობი 167,000 კმ²
წყარიშ ნადუ
ოდუდე კორდილიერა-დე-მერიდა
ინაკათუ ორინოკო
ქიანეფი დო ნოღეფი
ქიანეფი კოლუმბია, ვენესუელა
ნოღეფი გუასდუალიტო, სან-ფერნანდო-დე-აპურე

აპურე (ესპ. Río Apure) რე წყარმალუ ვენესუელას. წყარმალუ აპურე იჭყაფუ წყარმალუეფიშ სარარეშ დო ურიბანტეშ აკოართაფაშ აბანს დო ინაკათუ წყარმალუ ორინოკოს. წყარმალუ აპურეშ სიგინძა რე 1,038 კმ. ღანჩოშ ფართობი 167,000 კვ.კმ. აპურეშ წყარპიჯის რე ნოღეფი: გუასდუალიტო, სან-ფერნანდო-დე-აპურე. უდიდაშ ნადუეფ რე: პორტუგესა, გუარიკო.

ლიტერატურა[რედაქტირაფა | წყუშ რედაქტირაფა]

  • Acosta Saignes, Miguel. ¿Cómo se descubrió el río Apure?. Revista Nacional de Cultura, N° 86, pp. 71–78.
  • Bingham, Hiram. On the route of Bolívar’s great march: Caracas to Bogotá via Arauca and the Páramo of Pisva. London: The Geographical Journal, oct, 1908, pp. 329–347.
  • Carvajal, (fray) Jacinto. Relación del descubrimiento del río Apure hasta su ingreso en el Orinoco. Escrita en 1648 y editada en León (España) en julio de 1882. Editada también en Madrid: Edime, 1956.
  • De León, Rafael; Rodríguez Díaz, Alberto: El Orinoco aprovechado y recorrido. Caracas: Ministerio de Obras Públicas, Corporación Venezolana de Guayana, 1976
  • Rodríguez Díaz, Alberto J. Desarrollo del eje de navegación Orinoco-Apure-Arauca. Informe Preliminar. Caracas: Vol. I, Ministerio del Ambiente y de los Recursos Naturales Renovables, 1980.
  • Rodríguez Díaz, Alberto J. y De Leon, Rafael. Apuntes para los estudios de navegación por el sistema Orinoco-Apure: Tramo Ciudad Guayana- Guasdualito. Caracas: M.O.P., Dirección de Recursos Hidráulicos, Oficina de Planeamiento, Estudios Río Orinoco, 1975.
  • Zinck, Alfred. Los ríos de Venezuela. Caracas: Cuadernos Lagoven, 1982, 2ª edición.
  • Zinck, Alfred. Valles de Venezuela. Caracas: Cuadernos Lagoven, 1980
  • Vila, Pablo. Geografía de Venezuela. I. Caracas: Ministerio de Educación, 1960

რესურსეფი ინტერნეტის[რედაქტირაფა | წყუშ რედაქტირაფა]